vitatassar

Det är ett år och två veckor sedan jag såg dig. Ett år och två veckor sedan vi sa hejdå för vad jag visste inte skulle vara sista gången. Din inställning verkar ha varit en annan. Ett år och två veckor. Tick tack. Jag skickade sista sms:et, det du inte svarade på. Vad gör jag om du inte förstår att det är din tur nu? Om du inte tycker att det är någons tur?
   Jag tänker på dig mycket nuförtiden. Jag tänker på dig för att mota bort annat som gör ont. Att tänka på vad jag gjorde mot dig och mot oss tangerar allt annat, allt annat som är luftslott i jämförelse. Tankar på att  jag drev bort dig och hur jag gjorde det. En törnroshäck i min själ, växer sig tätare för varje månad, omöjlig att bli av med. Drar in mig i sig och sticker mig med sina taggar. Lämnar mig blödande på marken med svullna ögonlock, morgonen efter. Väntar på att du ska plocka upp mig. Aldrig.